En städerska från Kalix
Göteborgs stadsteater hade många duktiga städerskor.
En var från övre Norrland. Jag visste att hon längtade
till Kalix alldeles förfärligt – men hon kunde inte flytta
hem för hon var allergisk mot mygg.
Hon talade om skogarna och om ljuset och om hur man
ibland hörde vargar yla om natten. Hon talade om havet och
om människorna vid kusten där uppe. Jag tyckte synd om
henne, men hon beklagade sig aldrig.
Ibland kom jag att åka hiss med henne när jag skulle
upp till mitt arbetsrum på sjätte våningen. Första gången
läste hon några rader ur en dikt för mej. När vi kom så
högt hissen gick och hissdörren gick upp tog hon sin
skurhink och sina trasor och vände sig mot mej med ett
stolt leende :
– Man är väl vid teatern!