1977 arbetade jag på stadsteatern med scenografin till Berthold Brechts pjäs
”Mor Kurage och hennes barn”. Jag behövde en gammal hökärra som kunde
göras om till marketenterivagn åt mor Kurage. Den skulle se sliten och nergån-
gen ut. Det var ju krig. Eftersom det är svårt att ha en häst på scenen utgick
vi från att hästen blivit skjuten, och att vagnen skulle dras av barnen.
På verkstaden hade vi just fått en ny ung snickare från Finland som hette Pentii.
Det hände väl att de andra snickarna drev lite grand med honom för att han
ibland inte var så noggrann med mått och vinklar när han snickrade. Det passade
mig alldeles utmärkt, så jag bad snickarmästaren att Pentii skulle få bygga vagnen
efter en modell i skala som jag gjort.
Det fick han gärna. Jag beskrev så noga jag kunde för Pentii hur jag
tänkt mig att vagnen skulle användas, och lade till ”Det ska vara
en sådan vagn som ni har där hemma i Rovaniemi”!
Någon vecka senare ringde snickarchefen upp till mitt arbetsrum och bad
mig komma ner på verkstaden och titta på vagnen Pentii just byggt färdig.
Han hade gjort ett fantastiskt arbete som de andra snickarna stod runt
omkring och beundrade. Jag berömde honom naturligtvis för hans skicklighet.
”Joo”, sa Pentii lugnt ”men jag ä int från Rovaniemi”!
