teckningssida

        Om teckning

      Hus vid hamnen i Chania på Kreta, skiss Olle Montelius 1992.

Mitt intresse för teckning grundlades troligen långt innan jag lärde mig
läsa. De barnböcker jag hade var illustrerade av stora tecknare och grafiker.
Wilhelm Busch, "Max und Moritz" eller av den engelske 1800-talstecknaren
George Cruikshank. Jag minns ännu många av hans burleska figurer.

"Diligenskusk" tecknad av George Cruikshank. ( 1792 - 1878 )

I barnkammaren på en hylla stod också Swifts "Gullivers resor", ( Holmquists
Boktryckeri & Bokförlag i Stockholm utgiven 1926), illustrerad av den
fantastiske franske grafikern Jean Grandville. På kvällarna när vi skulle sova,
min bror och jag, läste vår far ofta ur "bröderna Grimms sagor", spännande och
lite otäckt, eller ur Lewis Carrolls "Alice i underlandet". Han brukade också
berätta hur han på elefant hade jagat bovar i Indien. När vi blev lite äldre förstod
vi ju att att det där sista var påhittat. Det var vår farfar som varit i Indien och
han hade inte jagat bovar.

Grandville 1803 - 1847, fransk bisarr tecknare och grafiker.
För mig är teckning ofta grunden för mitt arbete med teater. Det vita
tomma pappersarket där något skall ta form. Det spännande äventyret med
tuschpennan i tomrummet. Att uppleva hur den nervösa, sökande linjen
bygger upp något som först diffust skapats i hjärnan. Att kämpa med den
ibland skrämmande tomma vita ytan - att hypnotisera rummet.

Ur Wilhelm Buschs "Max und Moritz"

Min första barnbok som jag fick när jag var 4-5 år var
på tyska och jag kunde naturligtvis inte läsa. Men Buschs
bilder, med sin ofta groteska och ibland grymma humor,
har roat och inspirerat mig som konstnär.

Gumman Bolte ur "Max und Moritz"