Cristina Alexandra
Lars Forssells pjäs om drottning Kristina på
Göteborgs Stadsteaters Studio våren 1988.
Regi: Claes Lundberg
Scenografi och kläder: Olle Montelius
Musik: Kiki Eld
Ljus: Imre Zsibrik
Att bygga är att kämpa med tomrummet . . .
En regissör som jag de senare åren kom att samarbeta
med var Claes Lundberg. Tillsammans hade vi tidigare
på Studion gjort en hel rad strindbergsföreställningar.
Jag uppskattade honom bl.a. för hans mod och lättsinne,
och hans glada respektlöshet inför den store Strindberg.
Några gränser för vad som gick att göra på scenen existe-
rade inte. Claes hade bett mej att jag till varje pjäs vi job-
bade med skulle föra en sorts dagbok med skisser, och
anteckningar om våra idéer.
Det blev med tiden en hel del små böcker med svarta
pärmar. Han brukade få en sådan till premiären när vi,
lite nervösa, satt uppe i mitt arbetsrum ovanför verkstaden
och drack några glas vin och lyssnade i högtalaren på vad
som hände nere på scenen.
Med honom som regissör skulle jag komma att göra sceno-
grafi och kläder till Lars Forssells “Cristina Alexandra”.
Det var en av de sista pjäserna jag skulle arbeta med före
min pensionering från Stadsteatern. Efter alla år med teater
ville jag att detta arbete skulle bli något av ett scenografiskt
testamente. 
Kung Carl Gustaf och drottning Kristina.
Ofta hade jag talat om “det tomma scenrummets magi”,
och nu ville jag förverkliga detta. Pjäsen har två akter.
Den första utspelas i Sverige, den andra i Rom. Från en scen
avskalad allt som kunde likna dekorationer lät jag en skog av
snedställda hässjestörar växa ur det svarta golvet mot en mörk
bakgrund. Detta var Sverige. Till andra akten hade, i pausen,
störarna rests upp lodrätt och försetts med små skulpterade
stenplattor, ungefär som i Bargellon i Florens. Detta var det
klassiska Italien. Scenografin bestod för övrigt i ett spel mellan
ljus och skuggor. För att komma ifrån, enligt min mening,
tråkiga och dramatiskt ointressanta, historiskt riktiga kläder
hade jag försett alla skådespelare med vita långa skjortor som
tillförts små enkla detaljer för att markera de olika rollerna.
Efter en viss tvekan hade mina vänner skådespelarna “köpt”
denna idé. Oroligast, till en början, var väl den skådespelare
som skulle spela drottning Kristinas efterträdare på tronen,
Carl Gustaf. Han hade lite problem med värdigheten.
Det visade sig dock gå alldeles utmärkt. Guje Palm, t.ex.
var en underbar drottning Kristina med pondus, humor och
temperament.
I en historisk pjäs med historiskt riktiga kläder händer det
ofta att aktören kommer bort eller gömmer sig bakom en
praktfull utstyrsel. Det krävs skicklighet och stor begåvning
av en skådespelare att spela en dramatisk pjäs med klassiskt
motiv från början till slut i enkla tidlösa kostymer. Mod krävs
också , och stor scenisk fantasi, och det hade dessa härliga
skådespelare.
Jag ser fortfarande scener för mej rensade från allt onödigt,
och med ovanlig dramatisk kraft. Det är ingen överdrift när jag
säger att jag beundrade denna ensemble. Den absurda spelstilen
tvingade fram det mest geniala hos var och en, det blev en
allvarlig lek på scenen där skådespelaren hela tiden måste
använda det yttersta av sitt samlade kunnande. Jag ler när jag
minns scenen där Rolf Nordström som informator, ska ge den
unga drottningen sexualundervisning – med hjälp av två stolar.
Eller den geniale skådespelaren Sven Berles oändligt långa konst-
paus i andra akten som fick publiken att fnittra hysteriskt och
vrida sig nervöst i bänkarna. Han spelade en trött och tankspridd
Kardinal Azzolino.
Den tomma scenens magi! Jag hade i varje fall så långt det över
huvud taget gått rensat bort allt onödigt från föreställningen.
Sven Berle Axel Oxenstierna, Kardinal Azzolino
Mats Blomgren Pimentel m.fl.
Marienette Dahlin En hovdam, kammarjungfrun m.fl.
Ursula Fogelström Ebba Sparre m.fl.
Ingvar Haggren Carl Gustaf m.fl.
Anders Janson Descartes, Påve Alexander VII m.fl.
Stefan Kirchhoff Ett missfoster m.fl.
Dag Malmberg Den okände m.fl.
Rolf Nordström Johannes Matthiae m.fl.
Guje Palm Christina
Birgitta Palme Maria Eleonora
Arne Strand Försångaren
Gunnar Petersson, Kiki Eldh, Stefan Kirchhoff Musiker