Författaren och konstnären Holger Oijens
Med bilen i Spanien 1988
3 september .
Författaren och konstnären Holger Oijens
Käre Holger.
Det blåser inte idag. Medelhavet ligger lugnt nedanför det örnbo
till tältplats som G hittat. I går var det annorlunda.
Tidigt på morgonen gav vi oss iväg upp i Pyreneerna på smala
men bra vägar. Upp till 2000 meter, i slingrande backar, innan
vägen planade ut på en högplatå med berg omkring där en del snö
ännu låg kvar. Luften var frisk och kylig som i Alperna.
I en liten bergsby stannade vi och drack kaffe på ett förfallet
kafé vid vägkanten. Ägaren var zigenare och mycket stilig.
Det gamla rucklet vid bergets fot med igenvuxen trädgård och
ett kafébord och två stolar ( jag tänkte på Thoreau och hans
hus vid Walden) var en underlig kontrast till ägarens stolta
hållning och hans närmast rituella allvar när vår espresso serverades.
Handduken över ena armen var oklanderligt vit. I den sneda dörr-
öppningen satt en svart katt och tittade lojt på oss. Några större
inkomster av sin verksamhet kunde väl denne spanjor knappast ha.
När jag, ännu lite osäker på värdet av mina pesetas, sträckte fram
en näve med småslantar plockade han långsamt och omsorgs-
fullt ut de han skulle ha. Hederlighet och omtanke har vi alltid mött
i dessa fattiga byar.
Nerfarten från bergen var flera mil lång och jag kunde, i stort sett,
låta bilen rulla på tvåans växel.
Efter en fin dag kom vi hem till kaos. Tältet låg i en hög på marken
med stora stenar över. En tromb hade gått över platsen, ryckt upp
tältpinnar och snurrat runt med tält och packning. En hjälpsam fransman,
som hade sin husvagn ovanför oss, hade lagt stenar över tältduken för att
hindra tältet från att blåsa ut i Medelhavet. Han var mycket stolt över sin bragd
men lite besviken när vi, på grund av språksvårigheter, inte helt kunde ta
del av hans berättelse. Men i de andra fransmännens ögon var han
campingens hjälte och dagens stora samtalsämne.
Din vän Olle.